Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJETTE SÅNGEN.
Im Weserstranden na oss dikten leder
Och lyfter nya syners förlåt upp: —
Sitt öga dagen slutit, men i spåren
Ett annat, brokigt lif går upp och klarnar.
Liksom när menskoanden, evigt verksam,
Men, trött vid dagens arma verklighet,
Flyr in i drömmens underliga verld,
Och vid dess port, än blott till hälften öppnad,
En skara gycklande gestalter hvimla
Ännu med farg af begge verldame,
Då fantasin, allsvåldig i sitt rike,
Berör med magisk herrskarstaf de minnen,
Som vågat ila genom hennes port,
Men nu, berörda, om ej dö, förvandlas:
En sådan anblick, sväfvande på gränsen
Af dag och natt, ett moln af skumma bilder,
Bär Weserstranden nu. Svagt speglar floden
Mörkröda vestern, hvarest molnmetallen,
Nyss glödande, minutligt kallnar, svartnar;
Vill spegla skogen, som i svarta massor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
