Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till dessa hörde lägre tjenarkallet
Vid sjuklingarnas bäddar. Så en morgon
Jag ingår lätt i denne ynglings sjukrum,
Den hopplöst svages, mer beredd att finna
Ett lik, än hvad jag fann — ty tom var bädden;
Men genom dörrn, åt solaltanen öppnad,
Jag honom ser, med helsans yngsta färger -—
I ljuset af den sol, som fram ur molnen
Af ändad storm belyste nejdens pingstskrud —
Med hänryckt stämma talande till tvenne
Sitt hjertas älsklingar. Af undret lockad
I dörrn jag står och såsom osedt vittne —
Ej stora ville jag ett tal, hvars värma,
Om äfven barnslig, aktning dock fortjente —
Jag hör en bikt, som ej jag trodde hemlig:
En syn, en vandring genom dödens riken
Hvari hans själ, från kroppen skiljd, ledsagas,
Till underjorden först, der skärseldsqvalen
Förbränna allt, hvad än i hjertats djup,
Af sjelfvisk art, åt synden näring ger,
Tills, renad så, han förs till paradiset,
Ifrån hvars Orient en stämma utgår,
Befaller strid och lofvar blodig lön. —
Men nu, när bikten i den tjusning ändas,
Med hvilken skenet af martyrens krona
För tron fördunklar hvarje annan glans —
Hos mången blott en ny gestalt af högmod,
Hos honom bärande sin renhets vittne
I bönen om hans vänners lifstidstystnad —
Nu dagades hos mig hans inres djup.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
