Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans hemlighet jag ägde — utan rätt,
Och denna känsla helgade min pligt
Att kärleksfullt bevaka denna låga.
Af ingen sedd jag bortgick som jag kotnmit,
Men skarpt mitt öga hvilat på det lif,
Hvars mål af undret stegrad klarhet vunnit. —
Hans ödmjukhet, hans tålamod, hans kärlek,
Hans flit* hans lydnad, säkra handlingsenhet,
Hans trohet i det lilla, genomskimras
Af själens dolda, starka offerlåga,
Som tyst förbränner syndens retningsmedel,
Dem äfven jag — till välde inom klostret
Befordrad snart — med nyckens sken har kastat
Till pröfning i dess eld: än prisande
Omåttligt någon enskild handlings värde;
An tadlande, med lika mått, en annan;
Än fordrande, godtyckligt käck, ett verk,
En lydnad, utan grund och utan rätt. —
Jag sett och vördat har hans strid och segrar,
Till spillo gett den äldre, bättre* domen,
Som öfver mig har kämpat i hans själ —
Den skall en gång sin rätt väl återvinna.
Och stor, som andens art, är ock de gåfvors,
Som höjda, lifvade af samma ande,
Beteckna honom som ett Herrans verktyg
Till höga ting — till högre ting, än kallet
Af klostrets röst till nejdens folk och barnen.»
ADALHARD.
«Väl mera, än de mognads pr of, du anfört,
Fahlcrantz* saml. Skrifter. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
