Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvari den dock tillkännager sitt ursprung
Frän evig sol, instrålande i hjertat.
Än mindre fattas den af Haralds tanke,
Om ock en aning, hittills främmande,
Hans otro eller skumma tro bekämpar.
Men Ludvig bryter tystnaden: «0 Wala!
Hör upp att längre spela frestare. —
Ansgarius! Vi tage mot ditt anbud,
Med tillforsigt till dig och Den dig sänder.
Han har ej fåfängt gifvit dig sin Anda:
Du i Hans kraft skall gå. Han vare med dig
Och främje nådigt dina händers verk! —
Om kallets egna pligter — så vidt dessa
I yttre bud och klokhetsreglor tecknas —
Skall Biskop Drogo ge dig råd och lagar.»
Och nu, då Kejsarn uppstår och med honom
Den hela kretsen sig till aftåg skickar,
Och än en sista blick af huld beundran
Och fridens önskan från dem alla hvilar
På honom, som i rika, helga känslan
Af nåd och pligter, nu från höjden skänkta,
Försunken dröjer — nu ur skarans hvimmel
Till honom närmar sig en andlig man.
Det är en ängel, sänd ur bamdomskretsen,
Med dubbel kärlek målad i sin blick:
Till barndomsälsklingen och till den mogne
Sjelfoffraren för himlens helga sak —
Och hvad som synens skönhet mildast kröner:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
