Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ej nog att nya sändebud uppfostra;
Ej nog att här och der bland hedniskt folk
Ett hjerta vinna åt den helige.
Nej, mot en verld af mäktig hednisk vantro,
Mig, svage, drifver anden att stå upp,
Att öfverge den mig betrodda post
Och gå i större strider — för att falla.»
«Det är, som blänkte ljus ur Walhalls salar,
Som blixtrade Einheriars svärd deruppe,
Till trots mot Den, som har besegrat döden,
Och Völusången, hädande och kall,
Jag hör i Nordanvindens röster tala,
Hör suckar af dæmonbeherrskadt folk,
Som efter frälsning ropar —––––––»
«Jag, mask, vill gå i strid mot helvetet,
Mot kungamakt, mot tusenårig vantro;
Med rätt J hånen mig, J afgrundsmakter!
Fast dömda, att en gång för Honom falla.
Vanmäktig ren emot den enda ande,
Som makten fick att frestande mig pröfva,
Förgäfves ropar jag till bistånd bönen.
Ty i det läpparna min skuld bekänna,
Om tillgift och om seger bedjande,
Uppsänder hjertat, bönens djupa källa,
Till samma thron sin strid mot bönens ord,
Framhviskande en suck om högre nåd,
Sin mening om behörig kraft och gåfva.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
