Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uppstodo, helgade med evig makt
Att segrens ord for seklerna predika,
Med samfälld stämma ropa: dö for Christus!
«Elyn, J som kunnen,» ropar han, «ej trolös
Skall Herren döma eder flykt; men mig
Han bjuder bida här hans dom, mitt öde;»
Och dröjande ännu, med blicken kastad
Än på Aposteln, än åt sjön, på hären,
De många sig åt skogens skuggor draga,
Än svigtande emellan lifvets kärlek
Och blygseln att den store öfverge;
Att fege aktas af den lilla hop,
Som trofast nu kring mästaren sig sluter,
Bedyrande: «Med dig vi lifvet skänke,
Att vinna det med dig, förklaradt, der!»
Och öfver dem han sina händer höjer
Invigande: «Ej jag Er ger åt döden.
Er kallar Herren. Jag ej jäfva vågar
Hans röst i edra hjertan; fallen ned
Att honom prisa.»––––––
Dock ej med blod ännu den helga platsen,
Nordmanna-Kyrkans hufvudplats, skall vigas:
En annan vigning, skönare, bestämdes. —
En krigarförtropp ren har stranden hunnit
Och stannar, bidande den hufvudstyrka,
Som ordnar sig på isens fält, och nu,
Befarande en här i skogen lägrad,
Med härskri ger sig mod till blodigt anlopp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
