Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu Göje-sol på blåa fåstet brinner
Med samlad vår i sina varma blickar.
Erån granens grenar hvita massor dåna.
I flodens issköld tränga solens pilar,
Och Eyris, träffad, spränger sina band,
I jämmerskri försmälts det* vilda härskri —
Och slocknar. — Så från Röda hafvets brädd
Det frälsta Israel såg Egyptens här
Och Pharaos vagn en stund — tills Herrans ande
Vid vattnet rörde, och de hade varit.
«Guds dom!» så ljuder det i hundra hjertan.
«Stark är den Hvite, starkare än Oden!
Och hyllning tillhör blott den starkaste.»
Så Odinstjenarne, af häpnad slagne.
«Ett under! en allsmäktig viljas tecken!»
Så denna blixt sig ter för allas ande;
Så djupast för Ansgarii och de trognes:
«Ske Herrans vilja! Blod ännu Han vill ej.
Till tålig strid han manande oss sparar.» —
Den fria våg, som ur det brustna djupet
Mot stranden svallar, är ett maningsrop
Erån Segraren till den betagna skaran:
Ett helgadt vatten. — «Dop!» är allas bön:
«Vi tro!» är allas känsla, allas ord;
Och -nart är hvarje hjessa vigd af Vattnet,
Liksom af Anden hvarje hjerta vigdes. —
Men på det rum, der nu i knäböjd andakt
De vigningen annammade, der böjdes,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
