Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ack hulda, sköna jord, jag har dig åter,
Och tiodubblad synes mig din fägring,
Som såge jag dig nu för första gången,
En annan Adam i ett annat Eden.
Nu täfla minnena af drömmens fasa
Med aftonsolens prakt att allt försköna.
Det var ock rysligt — nöd och död och verop
Hvarthän sig ögat, örat vände. Floder
Från jord och himmel. In i templen trängde
De skrämda menskorna, i hopp att böljan
De helga trapporna ej råna djerfdes;
Men gudahädande re’n fräste strömmen
I offerglöden; bleka prester klängde,
Med blodig-rifna händer, upp mot hvalfven,
Snart slitna ned af våta dödens furier.
Derute klättrar floden som en stenbock *)
Uppföre bergen, sväljer skogar, städer,
De tomma, hvilkas åbor lyckats berga
Åt lifvet än en timma — hvar minut
Ger dock åt tusen qvalda hjertan ro,
Tills hvarje ångestrop en dödssuck blifvit. —
Jag endast och min Nahlat flöto än
På hvar sin planka öfver dränkta verldcn.
Till henne ville jag ännu en gång,
Jag ville trösta, ville dö med henne;
Då sträcktes mellan oss en hand ur hafvet
Att gripa — henne — eller mig — jag vet ej?
O fröjd! det var en dröm, en dröm var allt,
*) Se Afh. om Bibi. djur, p. 32.
Fahlcrantz’ saml. Skrifter. II.
U. A.
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
