Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det följande vi läsa nu gemensamt:
«Då så jag talte, hade rädda jungfrun,
«För mig och för sig sjelf i lika fruktan,
«Stått rysande och sluten, liksom blomman
«För heta sommarvindens andedrägt;
«Men då i yrselns rus jag nämnt om ordet,
«I ögonblicket klarnade dess öga,
«Och med en ifver, klart bevittnande
«Det ljus, som hastigt i dess inre uppgick,
«Hon ropte: ’Ordet, ordet? — O, säg ut det!
«Säg ut det, och jag vill välsigna dig’.
«I glöd, ej vetande mer hvad jag gjorde,
»Förlorad redan, pressade jag hänryckt
«En kyss af eld på hennes ögonlock
«Och nämnde helga ordet, dittills aldrig
«För varelser af jordiskt ursprung uttaldt.
»Knappt var det sagdt, då hastigt såsom tanken,
«Dess läpp från min, likt echo, mottog ljudet,
»Det helga ljudet: hennes händer, blickar
»Med strålars* fart ditupp mot höjden sträcktes.
»Tre gånger ropte hon det ut mot himlen,
«Med denna segrens blick, som tron förlänar,
«Då ej ett moln af fruktan eller tvifvel,
»En enda dimma här ur sorgedalen
»Intränga vågar mellan Gud och henne.
«Och nu på en gång hela hennes väsen
»Förherrligadt, förklaradt viste sig:
»På hennes skuldror såg jag vecklas ut
«Två vingar, lika dem i herrlighet,
«Som stråla kring den evigt Endes thron,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
