Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så kära voro de, att deras fantasi
Knappt djerfdes drömma om, hvad menskan skulle bli.
NÅGRA AF DJUREN.
Då stodo kanske de, der vi oss nu befinna.
JAPHET.
Så ungefär; men gån att följande besinna:
Den hela vida jord kan anslås som vacant,
Se’n menskoslägtet nu har hunnit ärans brant.
Hvartill nu näringssorg och boskapsvård och gröda,
När doft och ton och färg är nog att menskan föda?
Hvartill regering nu? hvar vilja är en thron.
Och kyrkostyrelse? blott hopp är Religion.
Och menskan äger nu mer än hon ana vågat.
Arméer? — längesen till glömskans land de tågat.
Der folk och gräns ej fins, hvad är som friden stör?
Och krigets lätthet sen allt krig omöjligt gör.
Kathedrar? Ja, om ej hvar själ Professor vore.
Tull vakter? Ja, om ej i luften slägtet fore.
Postverket? Öfverflöd är postens existens,
Se’n man utbildat har bemstenskorrespondens.
Domstolar? Och hvartill, då alla äro såta,
Ja, Advokaterna af vexelömhet gråta. —
O gyllne period — deruppe! och hvad mer?
O gyllne period, som väntar här på er!
Invigande jag står, halfsväfvande på stranden,
Och ropar: kommen barn! De öfvergifna landeii,
De tomma platserna, de ropa nu med mig:
Inträden, korade! på högre pligters stig!
Utvälje hvar det kall, hvarpå hans bildning syftar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
