Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VID MEDICINÆ DOCTORN LAUR. KINBERGS GRAF.
Den 17 Febr. 1828.
Hvila i frid, du ära, du hopp for konsten, för hemmet!
Djupt i de alskandes bröst lefver din ära, ditt namn.
Kärlek du sådde; din 9körd var snar: i gråtande Minnen
Växer hon upp på ditt stoft, trognare, ack, än vårt hopp. —
Hann du väl så ditt vakandes mål, dina forskningars synpunkt:
Lifvets förborgade grund, dödens förrädiska väg? —
Fylldes väl så ditt hjertas bön, din lågande längtan
Hem till din barndoms ö*), mödornas lifvande tröst:
aÄlskade fosterö, så rik på mitt hjertas förtrogne,
Minnets blånande berg, hoppets förklarande ljus!
O huru skimrar i själen din 9trand, der de älskade vänta;
När skall mitt öga dig nå? skynda, lycksaliga dag!»
Sträng är den makt, den dunkla, som lyssnar till menniskors
böner,
Griper de irrande ord, tyder dem, mild eller sträng,
Fyller, tillintetgörande, upp den sväfvande sucken,
Önskningens ovissa halt: säger «Se der, hvad du bad!
Hemmet dig vinkar, dig helsar, det sanna, det heliga hemmet;
Fjerran i blånande haf höjes den ähkade ön;
Rent såsom oskuldens minne ett ljus dess stränder förklarar;
Blott några stunders storm: hamnen, den sälla, är din.» —
Stormen sågo vi väl från stranden, med vanmäktig klagan;
Snart var den stillad, men, ack, dig icke sågo vi mer. —
*) Gotland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
