Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Väl har han slutat, — men allas blick med rörelse dröjer
Ännu p& talarens bild, nästan förklarad allren.
Sjelf han känner det ej, dock hvarje hjerta det känner:
Stunden firar förtjust dygdernas stilla triumf.
Hvarje åhörares själ är en sträng i den Eviges harpa,
Andakt spelar med makt milda ackorder derpå.
Djup, harmonisk en chor i allas hjertan sig smälter,
Böjd i blickarnas ljus: «blifve vår ålder som hans!» —
Hastigt griper den Eviges hand i strängarnas silfver,
Saligt har tonen förbytts: «blifve vår död såsom hans!» —
Tanken hans sista minut, på lifvets gränsor och dödens:
Samtiden kring honom står, bildad af vännernas krets,
Forntiden blickar från bilderna ned af lärdomens fäder,
Vinkande honom till sig, mången han älskat af dem,
Huldt för den slumrandes blick försvinner hans nu och hans
fordom,
Sällt för den vaknandes blick stå de som evighet upp.
Dig vi äge ej mer — dock gaf du oss, hvad icke lifvet,
Tiden ej röfvar oss mer, heliga minnet af dig,
Bilden af fromhetens lif, fulländadt i värde som ålder;
Gud i den skönaste död tryckte inseglet derpå. —
När den rättfärdige dör och ingen det lägger på
hjertat,
Tiden bekänner då stum: whonom jag var icke värd.»
Icke den dom Öfver oss skall gå, att tidernas yrsel
Stängde för himmelska bud ynglingars brinnande själ.
Salige! äfven mot dig en gång sig väpnade yran,
Blind af sin vishets sken kunde hon dig ej förstå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
