Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blygt försoningens krans på heliga urnan vi fästa
Evigt af Minnets vård njute dess blommor sitt lif.
Icke af oss den knyts: de fromma andar, som ledde
Vandraren fram till sitt mål, sjelfva ej synliga förr,
Kasta sin slöja ock nu, när evighetsslöjan har fallit,
Slå sina vingar ut öfver den kallnades bild,
Fläta en evighetskrans af egna himmelska liljor,
Lägga den neder och fly åter till himmelen hem.
Icke de trifvas i verldens flärd, der ingen förstår dem,
Mången med gäckande ton nämner de heligas namn;
Fromhet, kraftens banér, och Enfald, vishetens öga,
Stränghet, kärlekens barn, Mildliet, försakelsens frukt.
Dessa voro ditt råd, din kraft, din tröst och din ledning,
Gåfvo din blick detta ljus, gjorde din vilja så klar.
Dessa dig följt öfverallt på din väg, så rik och så enkel,
Än i de vises råd — ofelbar nämndes du der; —
Än i den helgedom in *), der seklernas vise och snillen
Verka och lefva ännu ärans odödliga lif; —
Än i den djupare helgedom in, der vise och snillen
Lägga sin ära som stoft ned för den Eviges fot;
Der var ditt hjertas hem, der sjönko de jordiska banden,
Der för ditt inre uppläts templet, som menskor ej byggt.
Ja ett oändeligt tempel höjs, osynligt i verlden,
Icke af menniskor byggdt, förgängeligt ej, om än mörkrets,
Djupets makt sitt lönliga våld på grundvalen öfvar.
Der blott vandra i frid de rena, de pröfvade vise,
Der blifver Ordet sanning och lif, ty frihetens ande
*) Aorivillius var Universitetets Bibliothekarie.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
