Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skänker sin frid, en frid, den verlden icke kan gifva. —
Praktfull byggnaden är, hvarthelst sig blickarna vända,
Intet öga i tiden dock dess herrlighet mäter.
Pelarnes höjd försvinner i moln, än sjunkande, svarta,
Blixtuppfylld a — stigande än mot strålande höjden.
Öppnas en ljusare skymt af hvalfvens anade skönhet,
Skimrar en stråle af solen än, den heliga, gömda,
Ned på molnens vexlande form, och tränger ett echo
Från osynliga chorer ned till vandrarens öra,
Skumma aningar blott de äro för den, som ej söker
Ljus af de lärare tre, som nederkommo af höjden:
Tro och Kärlek och Hopp. — Säll den, som lärarne följer!
Glad han bidar en ängel ännu, den siste, den högste,
Ser honom nalkas och känner hans hand sin hjessa beröra.
Se, då lösa sig molnen upp, den eviga solen
Färgar med morgonens rosor och guld deras luftiga former,
Synlig blir hvalfvens himmelska pragt; från skyarnes ljusbädd
Blicka änglarne ned och förenande heliga hymner
Sväfva de fram mot templets djup; dess skimrande förlåt
Kemnar från ofvan och ned. —
Välsignelse öfver dig, fader!
Öfver din hvila, ditt verk och ditt namn och allt hvad du
älskat!
Bäre ditt Minne en helig frukt bland vishetens söner!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
