Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och ljusets unga gud från solens bana
Steg längtande till nöjets länder ned,
1 Penei skogars natt, att vägen spana
Till den, hvars öga stört hans hjertas fred,
Och glömde, t just att sucka blott och ana,
Det spann, som tygelfritt i chaos skred.
Ett är nödvändigt blott: att henne hinna.
Apollo brinner, må ock verlden brinna!
Liksom för jägarn fogellätta hinden,
Så Daphne flyr, af flykten dubbelt skön,
Med hämmad andedrägt, i lågor kinden;
Ack, heldre dö, än vilda lustars lön!
Hvad! har han lånat vingarna af vindenP
Han Daphne når — dess ångest blir en bön
«0, frälsen, gudar, från den fallne guden
«Mig, den åt evig oskuld svurna bruden».
Och frälsning kom. Den häpne guden sluter
Kring hårda lagerns stam en gäckad arm;
Mot himlen höjd hans eld hon än förskjuter,
Tills hjertat slocknat inom stelnad barm;
Och gudaögat första tåren gjuter,
En smärtans tolk, liksom hans kärlek varm.
Han lyssnar till de ord som sakta tona
Erån Daphnes nya hjessa, lagerns krona:
«Odödlige, hvi söker du på jorden
«Det skönas urbild i en flyktig dröm?
«Hvar är din strålekrona, Phebus, vorden?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
