Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ej hennes löjes hulda tjuskraft var det,
Ej de behag, som kring dess kinder lekte,
Ej den gudomliga gestaltens glans,
Nej, hennes djupa, hemligaste väsen
Det var, som band min sjal med heligt välde.
Hur tjusningskrafter obegripligt verka!
Förutan ord vi kände v&ra själar
Blott genom andlig kraft hvarandra fatta,
Då hennes andedrägt med min försmälte.
Hon okänd var oeh dock sä djupt förtrogen,
Och pä eng&ng jag kände det så klart:
Hon är det eller ingen under solen.
DON MANUEL,
eldigt infallande.
Det är din helga gudastråle, kärlek,
Som slår i själen ned, som träffar, tänder,
Då de beslägtade naturer mötas;
Då finnes intet motstånd, intet val;
Ej menskan löser upp hvad gudar knutit.
Min broders målning måste jag berömma;
Mitt eget öde är det han förtäljer,
Och slöjan har han lyckligt lyftat upp
Ifrån den känsla, som mig dubbelt lifvar.
ISABELLA.
Sin egen fria väg, det ser jag väl,
Vill ödets finger mina söner leda.
Från bergets damm den vilda strömmen rusar,
Gör sjelf sin bädd och bryter sig sin bana,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
