Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utur min smärtas mörka boning fram
I dagen; — skall jag tro det? Är det sannt,
Att samma dag mig tvenne söner röfvar?
CHOREN. (c AJET AN.)
Du ser honom nu med oryggeligt mod,
Med full besinning och friaste vilja,
Hur till dödens portar han hastar,
Försök nu om böner, om modrens blod
Förmå från hans grymma beslut honom skilja*
Mina ord jag fruktlöst bortkastat.
ISABELLA.
Jag återkallar den förbannelse,
Som i förtviflans blinda raseri
Jag på ditt hufvud, älskade, nedkallat
En moder ej förbanna kan sitt barn.
Ej hörer himlen dessa syndiga,
Förmätna böner; från dess ljusa hvalf
Af tårar tunga de tillbakafalla.
O lef, min son! — Att begge ej begråta,
Jag heldre ser den enes mördare.
DON CÆSAR.
Ej du betänker, moder, hvad du önskar
Dig sjelf och mig. Min plats kan ej mer vara
Ibland de lefvande. Ja, kunde du
Ock mördarns gudaskydda anblick lida,
Jag dock, o moder, ej fördroge evigt
Det stumma straffet af din smärtas anblick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
