Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISABELLA.
Ej skall en förebråelse dig kränka,
Och ingen klagan, högljudd eller stum;
I stilla vemod smärtan skall sig lösa;
Gemensamt gråtande vår grymma ofärd
I sorgens slöja så vi hölja brottet.
DON CÆSAR,
fattar hennes hand, med mild röst.
Det skall du, moder. Så det ändas skall:
I stilla vemod skall din smärta lösas,
Och moder, när densamma minnesvård
Omsluter mördarn och den mördade,
En sten sig hvälfver öfver begges stoft,
Då skall förbannelsen afväpnas, då
Du mellan dina söner mer ej skilja.
De tårar, dem ditt sköna öga gråter,
De gälla då den ena som den andra.
En mäktig fridens medlare är döden;
Han släcker alla vredens flammor; hatet
Försonas, och medlidandet, det sköna,
Sig böjer som en tårfull systerbild
Med huld omfamning öfver urnan ned.
Derfore, moder, hindra ej, att jag
Nedstiger och förbannelsen försonar.
ISABELLA.
Rik christenheten är på nådabilder,
Hos dem, valfardande, det qvalda hjertet
Kan finna hvila; mången smärtsam börda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
