Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pade till foklet, Jer. 25: 8, 9: «Så säger Herren Zebaoth:
efter I icke viljen höra min ord, si så skall jag utsända och
komma låta ett folk af norden, säger Herren, och min tjenare
Nebucadnezar, konungen öfver Babel, och skall låta dem
komma öfver detta landet och öfver dem, som deruti bo och öfver
allt folk, som häromkring ligger, och skall dem till spillo och
förderfvelse gifva, och göra dem till hån och evigt öde» — for
Honom, till hvilken han nu i folkets namn ropar: «Af vårt
huf-vud är kronan fallen; ack ve, att vi så syndat hafva! Derfore
är ock vårt hjerta bedröfvadt, och vår ögon förmörkade för
Zions berg skull; att det så öde är att räfvarne löpa deröfver.
Men Du Herre förblifver evinnerligen och din stol i evig tid.
Hvi vill du så platt förgäta oss och så länge platt öfvergifva
oss? Hemta oss, Herre, åter till Dig, att vi måga komma hem
igen; förnya våra dagar likasom de fordom voro. Ty Du
haf-ver förkastat oss, och är allt för svårliga öfver oss förtörnad.»
(Jer. KL Vis. 5: 16—22.)
Lessings predikande Hussit talar ännu hörbarare. Bakom
honom ser man i fjerran byar brinna, framför honom en
församling af de så husville vordne, gamla och unga, män och
qvinnor, väpnade och vapenlösa, knäfallande eller stående, men
alla genomträngde af det brinnande talet från den bleke, nästan
fanatiskt blickande predikaren. Krampaktigt griper hans hand
kring den framsträckta kalken, stridens mål och segerns byte.
«Dricker häraf alle», tycks han ropa, «det är Hans bud, det är
Hans blod, utgjutet för alla till syndernas förlåtelse. Må hon,
skökan i Babel, — i Christi församling upphäfvande dess
ko-nungs bud — hädiskt predika sin rätt att ensam dricka den
röfvade kalken! Hon skall dricka sig sjelf domen; Han skall
varda henne till sju vredenes skålar öfver de sju bergen. Sen
I de offer, dem hon åt sig sjelf antändt! De skola brinna för
hennes räkning ännu der elden icke utsläckes. Men I, varen
vid godt mod! Eder är ännu ingen pröfning påkommen utan
den mensklig är. Dessa lågor äro blott ett eftersken af de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
