- Project Runeberg -  Chr. Er. Fahlcrantz' Samlade skrifter / Band 4. Reseminnen (från åren 1835 och 1836) /
37

(1863-1866) [MARC] Author: Erik Fahlcrantz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den 19 Aug.

Nu pröfvar jag för första gången en skrifmethod, af
hvilken jag i andanom lofvar mig stort nöje. Ett högst portativt
skriftyg, och min ritbok till pulpet, följa mig på berg och i
dalar, och jag tänker under fria himmelen skrifva till dem, som
jag då tanker mig ute under samma hvalf. Så äfven nu. På
en hög kulle har jag min plats. Den är ej blott vacker, utan
äfven helig, så att en via crucis med sina 14 stationer eller
små kapelletter ändas vid min sida, hvarest således äfven en
kyrka befinner sig. K/eutzberg heter höjden. Erån den ser
jag, öfver det land, som bekläder sluttningen, åt venster
närmast slottet Poppelsdorf eller Clementsruhe, och sedan, bortom
en fruktbar slätt, en prydlig stad med många torn, hvaribland
ett af ofantlig höjd och stor skönhet. En bred flod, vid hvars
strand den ligger, ses vandra bort i stora bugter genom ett i
det hela mera täckt, än storartadt landskap. Strändernas gröna
beklädning är till större delen vingårdar, mellan hvilka de
vackraste landthus söka att gömma sig, men merendels utan
framgång. Staden heter Bonn, såsom du väl redan gissat. Men ser
jag tillbaka, åt höger, då är ej skäl att klaga öfver bristande
storhet. Ur ett löftesrikt fjerran, ett moln af berg, kommer
floden fram och kysser, innan hon tågar fram på den öppnade
rymden, foten af das Siebengebirge, på hvars högsta spets
ruinen af Drachenfels synes inbjuda i den egentliga romantiska
Rhen-verlden. Men närmare hit, isolerad såsom en utpost, står
Godesberg på sin löfrika höjd. Alleer sammanbinda den med
Bonn och äfven med den gryende sagoverlden der borta.

Vill jag ej antecipera på denna väntade verld genom
anförande af någon af de sagor, med hvilkas läsning jag beredde
mig till inträdet — och det vill jag ej — så blir hvad jag
här skrifver nästan endast ett prof på den nya skrifmethoden,
ty upplefvat har jag sedan sist rätt ingen ting. Rhens
stränder från Köln till Bonn äro — såsom Rhenstränder
betraktade — i det hela obetydliga, nemligen då obekantskapen med
ställenas så ofta romantiska historia gör ögat likgiltigt. Detta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:17:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fcesamlade/4/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free