Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är väl grunden till de flesta resandes, isynnerhet engelsmäns
stora sinneslugn. Så var det ock här med mig. Om hvad
sig fordom tilldragit på Poll, Bodenkirchen, Enser, Eck, Porg,
Veiss, Ziirdt o. s. v., visste jag intet, och vet ännu ej stort
Allt var for mig blott landskap och stod äfven såsom sådant
något ringa bredvid de redan i inbillningen, ehuru något
oredigt, fåidigmålade äkta Rhenvuerna. Härifrån kan jag dels
följa floden med ögat halfvägs tillbaka till Köln, punktvis
återfinna många af de så indifferent forbiseglade orterna, och litet
reparera saken. Den egentligaste distraktionen var dock den
sig på ångbåten befinnande mängd af andlige, som färdades till
ett prestmöte. Min redan bekante Bruch skaffade mig många
fler, hvaribland isynnerhet Braus i Burtscheid. Samtalen blefvo
snart så lifliga, att stränderna glömdes. På stället sjelft, i
Bonn, har jag ej funnit hvad jag egentligen sökte, ett par af
Tysklands utmärktaste theologer, Nitzsch och Sack. När vi lade
till vid bryggan och de passagerare, hvilka jemte mig afstego,
utbyttes af några nya, så hade jag intet skäl att fasta någon
uppmärksamhet på dessa. Den var helt och hållet upptagen
af deras på stranden qvarstannande convoj — ungefär 50
studenter, alla med sin Burschenmutzen, de fleste med mustacher eller
pipskägg. Många med blossande pipor. De förenade sig
dessutom i läten som skulle betyda sång. Eör sent fick jag veta,
att uppträdet var en honneur just åt de tvenne
kufvudföremå-len. för mitt afstigande. De reste nu såsom deputerade tiU
provincialsynoden i Neuwied, och der skall jag i morgon träffa
dem. Ett par gubbar af samma fakultet, Augusti och Bleek,
aro dock qvar och mycket vänliga, men min största hugnad är
Arndts hus. Hvarje svensk är för honom Sverige och en haif
Gustaf Adolf, och hans hus är för svensken åter ett litet
fädernesland i det främmande. A. W. Schlegel har jag ej kunnat
förmå mig att besöka. I narraktig fåfänga lärer han täfla med
sjelfva Oehlenschläger, men utan dennes godsinthet.
Jag skulle icke egentligen ensam gjort denna promenad.
Unge Mohnicke, öfversättarens son, skulle såsom vanligt varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
