Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men dessförinnan* bestod jag en filantropisk sjelfkamp. En
herre med stolt blick, ädla mustascher, men tarflig garderob,
hade satt sig ner på samma bänk. Hans sätt att draga
omkring sig fracken synliggjorde for publiken en eljest cacherad
men ganska betydlig fläck. Hvilket var nu delikatare, antingen
att göra honom sjelf uppmärksam härpå eller att lemna honom
i sin lyckligare ovetenhet? Just då det förra alternativet höll
på att segra, kom min ambassadör tillbaka. Han hviskade till
mig: känner ni er granne? — Nej visst icke. — «Es ist ein
Fiirst — aber ein sehr kleiner! der Eiirst von Zeilzeil.»
Fläcken var kanske en orden. Jag tackade dubbelt min lyckliga
stjerna och gick «ins Theater.» Lindpaintner sjelf anförde.
Orchestern är förträfflig, men i salongens byggnad är visst
något akustiskt fel, ty ljudet hade någouting qväfdt och
skrällande. De sjungande voro ej utmärkta, — dock derom hade jag
ej just rätt att säga något, ty genast efter första akten måste
jag ge mig af. Det var hög tid, de medresande hade redan
stigit in. Att se dem var omöjligt. Det var redan «stock
flnster», men höra dem flck jag dessmera. Den ena rösten var
stilla och beskedlig — men den andra skrek och skrattade
lika tappert, som förmodligen ännu der nere vid det tolfte
Bierglaset. Under natten väckte den mig ofta, ty den tillhörde
en i alla meningar «aufgeweckter Mensch.» När det
ändtli-gen dagades, var det dock ej dager. En tjock dimma
omsvepte Ulm, dit vi nu anländt. Donau och Domkyrkans massa
sågo genom sjelfva töcknet så mycket respektablare ut Men den
nu tillika synligblifvande Bettinger blef ringa mot rösten,
professor Teller något ansenligare än sin. En närmare bekantskap
och vexelpresentation skedde nu zura Kronprinzen, der vi
de-jeunerade. När vi åter uttågade på Ulms och Esslingens
slagfält, hade dimman sjunkit och en präktig solskensdag följde.
Landet är ej så trädgårdslikt som Baden, men odladt och
tref-ligt. Middag i Burgau. När vi sednare på eftermiddagen
inträdde i Baiern gaf sig snart katolicismen tillkänna i tiggeri
och byarnas osnygghet. Till Augsburg ankommo vi så nära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
