Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der redan äro uppställda. Till den stora frescomålning,
föreställande yttersta domen, som skulle upptaga hela fondväggen
i Ludvigskyrkan, har jag sett cartongen hos Cornelius. Den
syntes mig stel och fattig, och det är så mycket mera
forunderligt, att om ett ämne af sådan art ej omedelbart inspirerade
målaren till en rik och storartad composition, han åtminstone
ej till en sådan lifvades af de mönster, han här i kongl.
galleriet öfver samma ämne har att välja, hvaribland framförallt
Rubens’ nästan till öfversvämning rika och praktfulla tafla. Men
hvad som i Cornelii tafla vedervärdigast sårar hvarje rättsinnigs
och isynnerhet hvarje protestants känsla, är den eländiga
katolicism, som i spetsen för de fördömde vid afgrundens port satt
en med ormgissel framdrifven figur, i hvilken det ej är möjligt
att icke igenkänna en karikatur af Luther, så mycket mer,
som den vid hans sida afsvimmade qvinnan och det mellan
dessa bägge framtittande hufvudet låter oss igenkänna de
likaledes karikerade Catharina Boren och Melanchton. Finnes i
denna tafla något ännu ömkligare drag af konstnären, så är
det den bland de utvaldaste lätt igenkänneliga bilden af
konung Ludvig. Det var en lycka for Cornelius att jag ej såg
denna carton förr än efter mitt besök hos honom. Dock —
hade besöket ej redan skett, så hade väl sannolikt intet blifvit af.
Till sköna konstens gebit hörer ock Bertrands och bröderna
Boisserées glasmålningsatelier, till hvilken artigt lemnade^
tillträde. Man säger, att i dessa nya målningar icke alla färger
skola i prakt upphinna den gamla konstens, men teckningens
och nyanseringens företräden är visst på de nyares sida. Men
efter vi börjat med personligheter, så gå vi genast till en första
storhet af annan sort, till Schelling. Till honom var ock min
första gång. Han bodde öfver sommaren i en by, Neuhausen,
i mil från staden. Det var en vacker morgon. Boningen var
mycket enkel, och så äfven han sjelf och hela hans sätt. Hans
unga dotter, som satt skrifvande i ett yttre rum, fprde mig
genast in till den äfvenledes skrifvande fadren. I hans skick
var ej en skymt medvetande af märkvärdighet, hvilket vanligen
Fahlcrantz’ saml. Skrifter. IV. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
