Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hos berömda män under någon form plägar visa sig. Hans
klara, lugna, välvilliga men bestämda blick tycktes vara en
till-kännagifvelse af hvad man hos honom hade att vänta. Och
det var så. Denna lugna värma, denna öppenhet, denna
meddelandets fulländande klarhet och mått, var någonting mer än
jag tilldess förnummit, någonting annat än jag specielt af
honom väntade. Han gick omedelbart till de ämnen, hvilka
mellan oss gåfvo sig såsom de naturligaste, det theologiska och
det filosofiska studiets ställning i Sverge. (Om Atterbom talte
han egentligen såsom om en älsklig enthusiast.) Han frågade
om den Hegelska filosofiens inflytande på vår theölogi. Mitt
hopp att vi väl skulle kunna undslippa dess betydligare
inverkan ville han ej dela. Det vore en process, som måste
genomgås. Då jag berättade om Daubs yttrande, sade han: «das ist
redlich vom alten Daub», ty, mente han, i samma dom fällde
Daub sin egen. Hvem hade nemligen mera trakterat med
grubbleri utan resultat. Just derigenom hade han aflägsnat
sina åhörare, hvilka till och med gingo till Paulus, der
åtminstone lärdom och skenbara fakta gåfve. ett intresse åt
föredraget. Han talte med öppenhet, och, såsom mig syntes, med
protestantisk värma om den kyrkliga ställningen i Bayern. Ännu
mindre återhöll han sina tankar om konung Ludvig, i frågan
om hans konstnit, som hotade med byzantinskt barbari, till
exeiqpel hvarpå han bland annat omtalade beslutet att dekorera
en sal i slottet med kolossala förgylda beläten af ungefar ett
tjog stora Bayrare. Leende tycktes han dock misströsta om
tillräckligheten af originaler. Då jag sade mig ej finna någonting
underligt deri, att konung Ludvig kunde hafva en konstkärlek
om ock ända till tokeri, icke heller deri att Bayern frambringat
en sådan mängd af konstnärer, så snart man betalade väl och
fordrade måttligt, men att det väckte min stora förundran, att en
konung i Bayern ägde medel till allt detta, svarade han: «Br
hat gewugst» att förskaffa sig en civillista i proportion fem gånger sä
stor som Ludvig Filips, samt att af denna $ användas på
fönster-nå, under det att i alla andra afseenden ginge ytterst meskint tiH.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
