Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men jag skall ej komma in i protokoller. Det var ett
par trefliga timmar och tonen så enkel, att jag ofta måste
erinra mig sjelf, att det verkligen var med Schelling, jag
con-verserade. Han beklagade att hustruns stadsvandring nekade
honom att nu bjuda mig qvar, hvilket icke heller var i planen
af min promenad, hvari ett besök på slottet Nymphenburg tillika
var inberäknadt. Men snart skulle de flytta in, och då skulle
jag lofva att komma till dem. Detta har tyvärr icke blifvit af.
Han följde mig sedan till vägs, under fortsatt språk, ända till
den kongl. parken, vid hvars breda, svanbeseglade kanal vi
aldljdes. Hans bild följde mig dock länge och förjagades
hvar-ken af slottets granna inre, eller af parkens skönhet, de rika
växthusen, de prydliga lustbyggnaderna, de små prinsessornas
lek vid dammen under sirliga hofdamers uppsigt, eller ens af
den brusande fontaine, som kastar sin vattenkolonn 90 fot högt.
De öfriga personer, hvilkas bekantskap jag sökt och
vunnit, äro nästan endast theologer, hufvudsakligen ledamöter af
det protestantiska Ober-Consistorium (hvarunder höra
Consisto-rierna i Speier, Baireuth och Ansbach), nemligen presidenten von
Roth, och Lutherska råderna Niethammer, Faber och Kaiaer,
samt den reformerte Fuchs. Till denna krets räknar jag vidare
drottning Carolinas Cabinettsprediger Schmidt och Diaconus
Böck vid protestantiska kyrkan, samt —- ehuru blott resande
såsom jag — Olshausen, märkvärdigare än alla. Den allmänna
fordomen, att en viss pedantisk afsondring från den ädlare
bildningens skick och vetande skall nödvändigt karakterisera de
orthodoxa theologema, finner i honom sin skönaste
vederläggning. Man lärer till och med förstå huru en sann religiös
bildning måste i alla rigtningar stå fram såsom den rikaste,
ädlaste, delikataste. Men hvad rår theoiogien för, att så många
oduglige slå sig ner på densamma? Ju högre den är, desto
farre äro den vuxna. Såsom det bästa tecken hos mig räknar
jag, att jag inser min ovärdighet Huru förödmjukad och dock
gkd aer och hör jag ea sådan, som Olshausen! Hvilken
lärdom och doek fullt motsvarad af behag och talent! Hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
