Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
studium på Athenæum och vandringar i stadens sköna nejder,
delades tiden behagligt. Någon gång skänktes ock aftonen åt
M:lle Feodores sång i Aline eller någon annan opera. Klari
komma åtskilliga bilder från Genéve att stå qvar i minnet, så
af höjden Beauregard, som förtjenar sitt namn; så af
Philhelle-nen Eynards villa, en juvel af täckhet och elegans, så väl hvad
hotelet eller casinot beträffar, som lustgården inom det fina
jerngallret af guldspetsade spjut; så den prydliga Rue de la
Corraterie, med sitt Musee-Rath i fonden och sitt batteri af
klädklapperskor i dess mynning vid fioden; så min ofta förnyade
vandring genom Rue J. J. Rousseau och Porte Cornavin, eller
till den vackra äng, der nu, i slutet af Oktober, grupper af
arbetande damer i gröngräset åskåda den fjerde höbergningen.
När jag i förgår afton, före min afresa, sökte pastor
Wendt för att taga afsked, var blott hans unga dotter i staden.
Hon ville öfvertala mig att följa ut till deras landtställe, och
då jag yttrade min farhåga att i mörkret ej hitta tillbaka, sade
hon: <dch werde Sie in jedem Falle begleiten.» Ehuru detta
ccjedem» väl endast skulle betyda: «jenem», var anbudet så
vänligt, att jag af motsvarande vänlighet ej kunde gå in på att
göra henne ett sådant omak.
Från Genéve till Chambery gå tvenne vägar, en genom
Annecy, en genom Rumilly. Vi — d. v. s. ett par gamla
pratsamma fransyskor och jag (min Conte hade rest en dag
tidigare, för att sällskapa med slägt och vänner här, hvarest
han tillbragt sin barndom hos sin farbror erkebiskopen) — togo
den sistnämnde vägen och dinerade i Rumilly. Kort derefter
inträdde vi bland egentliga alper, ännu väl icke snöbetäckta,
dock snöfläckiga. Vi hitlände i fullt mörker. I dag, väckt af
en framtågande sångchorus på gatan, ilade jag upp till
fönstret och såg i gryningen en kloster-tropp styrande sin väg åt
den närbelägna domkyrkan. Hastigt klädd, skyndade jag efter.
Det var en förunderlig anblick. De hvita nunnorna, hvimlande
mellan chorets pelare i det svaga morgonljuset, ännu mera
då detta föll genom färgade fönster, gåfvo illusoriskt en scen ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
