Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Robert le diable. Brichanteau har i dag troget följt mig
omkring och visat den antika stadens märkvärdigheter, hvilka
dock ej äro stora eller många.
Turin, Palazzo Feder, den 5 Nov. 1835.
Som postvagnen, inneslutande Alessandro, tvenne
Piemon-tesiska officerare, en Signor Canonico och mig, i fullständigt
mörker förde oss ut ur Chambery och in bland de Grayiska
Alperna, hade jag om dessa ingen åskådlig föreställning, innan
en sådan omkring kl. -J 7 f. m. den 29 Oktober började
utvecklas. Vagnens snäcklika gång blef, efter väl fulländad
sömn, olidelig. I sällskap med konduktören gaf jag mig
således af till fots, för att i S. Michel hafva «la Collazione»
beställd och i ordning innan sällskapet skulle upphinna oss der,
hvilket ock lyckades. Under denna, ungefar en timmas
vandring, var ännu dunklet så rådande, att omgifningen endast
såsom upptornade moln reste sig omkring oss. Men när vi,
efter väl inhemtadt kaffe, åter kommo ut, var dagen frambruten
och visade de scener, hvilka sedan ända till aftonen omgåfvo oss.
Vägen går på bottnen af en trång dal vid brädden af lilla floden
Arqve, hvilken man ofta måste passera, särdeles då nedrasade
klippor stänga passagen på den sida, der man för tillfallet sig
befinner. Sådane rasande, branta, nakna berg utgöra väl
vanligtvis närmaste grannarne till vägen, men omvexla dock med
präktigt skoghöljda. Underbart och oförklarligt ser det ut, när
någon gång mellan dessa gröna berg en utsigt öppnas ibland
ända från foten af dem, och denna öppning fylles af ett
af-lägsnare snöhöljdt berg, men der denna kalla, hvita beklädnad
synes gå lika djupt som den yppigt gröna vid dess sida. Då
detta deras inbördes grannskap måste vara en illusion, kan
jag ej annorlunda förklara fenomenet, än så, att dessa hvita
berg ej äro annat än t opp arne af långt aflägsna alper, men
på hvilkas afstånd ögat bedrager sig, emedan den bländande
snön och den här kanske genomskinligare atmosferen tillintetgör
det luftperspektiv, som eljest för oss någorlunda bestämmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
