Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föremålens afstånd. Emellertid bildades häraf granna
omvexlin-gar i de närmast trängande vilda omgifningarne. Dessas
vildhet mildrades föga af de menniskoboningar, hvilka här och
der, än högt än lågt, syntes utväxta ur klipporna — eller
af menniskorna sjelfva, merendels sysselsatte att röja väg efter
de nyaste bergrasen. De sågo i allmänhet arma och dystra ut
och voro ofta vanställde af de förfärliga halsväxter, hvilka
anses hafva sin orsak i förtäringen af Alp-vattnet. Vilda,
arma, skräpiga, förekommo mig sjelfva de s. k. städer, som
utgjorde stationer i denna dags färd. Jag längtade slutligen
efter mörker, ty dessa syner blefvo efterhand ordentligt
plågsamma. Denna längtan blef ock tillfredsställd innan vi kommo
fram till «Lans le bourg», der vi åtskilliga timmar rastade,
innan den här begynnande öfvermolniska banan anträddes. Af
10 stora, med stallprydnader utstyrda och i synnerhet af
100-tals bjellror, liksom af ett dussin Mahomedsfanor, taktfullt
klingande hästar drogs vagnen dock långsamt och i kännbart
zig-zag uppföre. — Timme efter timme förgick under det
oupphörliga stigandet. Den i början milda luften genom de öppna
vagnsfönsterna blef småningom allt kallare och ovänligare.
Natten var nästan alldeles ljustom, så att af de otydligt
framskymtande och af vagnslyktorna svagt belysta omgifningarne
kunde fantasien skapa hvad som behagades. Den var ock
benägen till något äfventyrligt, ty det var från foten af Mont
Genis, som vi tågade upp till dess höjd, der blicken öfver det
af hoppet så länge förlofvade landet skulle omätligt öppna sig.
Derföre lät jag det lifligt kringfarande Italienska samtalet fritt
fortgå, och kunde i min ännu omogna bekantskap med språket
gerna bibehålla masken af fullkomlig okunnighet och höra bland
annat, huru il Canonico med ett «non e tempo» besvarade
knektarnes uppmaning att bearbeta min omvändelse.
Andtli-gen efter fyra timmars stigande kändes vagnen fortgå på en
horizontel plan, och efter ungefar en half timme stanna. Det
var vid posten midtpå bergets platå. Ännu var det natt och
de närmare och fjermare snöspetsarne voro ännu ej tydliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
