Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
träd, som, planteradt i Österlandet, började med sina rötter
uttränga den vissnande Ygdrasil, började öfver Norden sträcka
sina grenar, af frukter rika, i hvilka en högre odödlighet
slumrade, än i Idunas äpplen. — På gudarnes skymning väntade
våra fäder och den kom förrän de anat. Är ej all
Christen-domens seger öfver hedendomen, förr och nu, en Allfadrens,
den hittills fördoldes, eld öfver stridande Asar och Asafiender,
öfver alla, som med hvarandra kämpa på en lägre plats om
skenbilder? Upprinner ej öfverallt, såsom efter Ragnarok, en
ny verld af salighet P
Yi dröje ej vid gissningar om de första trons frön, af
vikingar och väringar och fångar hemförda; om aningen af en
vishet, djupare än Ha vamals, en kraft högre än Thors, en
kärlek varmare än Frejas, en himmel saligare än Valhallas. —
Yi säge hvad vi vete.
På Carl den stores thron satt, lika förtjent af sitt namn,
Ludvig den fromme, tillika ärfvande, om ej fadrens snille
och kraft, likväl nitet för den Christna bekännelsens
utbredande. Carl såg i den Odinska hedendomen en öfverväxt
ödemark, som först genom jemet och elden skulle till åkerfält
förvandlas, innan skördar kunde väntas af en säd, som fåfängt
skulle sås i öknen. Sachsen var döpt, döpt i sina söners blod,
men vid dess gränsor, norr om Elbe, herrskade ännu Oden, en
farlig granne, i Nordalbingien genom sina presters nit, och norr
om hafvet genom Scandinavemes oupphörliga kusthärjningar.
Om således äfven en tillräcklig politisk grund kan finnas så
väl för de många möten, hvilkas föremål voro missioner till dessa
länder, som för Haralds af Jutland benägenhet att, genom
dopets antagande, i kejsaren vinna en skyddande vän mot
Jut-lands usurpator, så blef detta åtminstone för Ansgarius den
första vink att till det med brinnande böner efterlängtade
målet, martyrkronan, framträda. Det är ej blott den välsignande
tacksamheten, som med förkärlek fäster sina blickar vid
Ans-garii lif, — det är hjertats nödvändiga hyllning åt Andens
uppenbarelse i de största hjeltar, de enda hjeltar, Trons — och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
