Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
domliga, snarare skulle motverka enheten af ett universalrike
— så väl ett afgrunds- som ett himmelsrike — om ej denna
enhet låge i förhand lika visst i den andes natur, som genom
sjelfkärleken gör dem till arbetande slafvar på sitt verk, som
den himmelska enheten verkas af den ande, hvilken genom
sina frigjorde bygger kyrkan. Ja, det vore möjligare att kalla
kyrkan de troendes verk, så vida denna så väl är deras
medvetna arbetens, böners och förhoppningars mål och fält, som
hon ock tillika af det omedvetna heliga i deras lif verkligen
bygges genom Dens styrelse, hvilkens ensamma skaparemakt de
dock inse och tillbedja i den mån de sjelfva äro dess medel
— än att tänka sig mörkrets rike utvecklad t genom dess
medlemmars medvetna syftning till ett mål, hvilket de ju såsom
naturmenniskor ej hafva — ty detta är annat, än försvarat och
befrämjandet af det hela till skydd eller vinning för de enskilda
deraf beroende egoismerna. Men att dessa tillfälligt skulle
sam-manverka till ett sådant helt, som det gifna, vore vida
underbarare, än den grund, som den lilla visheten ryser eller
blyges att erkänna. Och ifall man äfven antoge, att hos
menni-sfcor en ej blott egoistisk men demonisk af sig t kunde finnas,
är dock obevisligt, att den i någon tidepunkt varit ej blott
mogen, men af de samverkande, eller ens af ett enda Concilium,
en enda Påfve, insedd, erkänd och bestämmande handlingssättet
— och om äfven en sådan, generationerna genomgående, plan
vore tänkbart förenlig med hvad vi känne af menniskans
natur, så vederlägges dock dess verklighet tillräckligt af
Katolicismens historia. Denna visar, huru litet ursprunget och
betydelsen af de infall, hvilka af den menskliga fåfängan, slugheten
och vidskepelsen föddes eller uppfattades, voro genomskådade
af fäderna sjelfva; huru litet Victor anade Primat-anspråkets
vigt för lärans och väldets system, eller Gregorius skärseldens,
eller Nicolaus dekreternas, eller Urbanus korstågens, eller
Inno-centius elementförvandlingens. Och Leo, på den utbildade
Romanismens höjd, framfor den allt mer sig utvecklande taflan
öfver de tvenne, genom sin motsats hvarandra förtydligande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
