Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
makter, är ännu en representant af samma blindhet. Frän sin
lugna höjd tyckte han sig se, att allt var godt, sedan Rom
med seger pröfvat, hvad kejsare, hvad Concilier, hvad
Universiteter, hvad ifrande Secter förmådde, sedan massan af folket var
med så säkra fjettrar bunden, att man med löje kunde höra de
förres, om äfven högt frihetropandes, röster; sedan
kyrkohelig-heten var gjord så oberoende af sedernas och trons, att man
beqvämt kunde aflägga dessa slöjor, ja sjelf gäcka de med
tidens och evighetens lågor bevakade lärorna; sedan Christi
ståthållare sjelf, i de upplyste andliges namn, kunde utsäga sin
trosbekännelse: «det är verldsbekant, hvilken nytta fabeln om
Christus har gjort oss.»
Om en kraft, högre än krejsares, mötens och lärdes,
drömde ej Leo ännu, då denna kraft redan skakade grundvalen af
den thron, på hvilken han slumrade — ty Leo förstod ej mera
än de, hvarföre de mot Rom vågade försöken varit och måst
vara fruktlösa. Ingen såg, huru den Helige förklarade sig så
väl i den nekade som i den skänkta hjelpen. De bedjande,
de arbetande fingo intet, emedan hvarken målet eller medlen
varit heliga. Det var ej sanning man sökte, men timlig
fördel, ära, frihet och makt. Det var ej på Guds kraft man
trodde, men på den menskliga. Den verldsliga vishetens och
maktens vapen, efter verldens insigter och önskningar än
skyddande än anfallande det synliga Rom, voro kraftlösa för ett
rike, som icke är af denna verlden, och mot ett välde, om
hvilket samma ord i en mörkare mening kunna gälla, ett
välde, som trotsat Wiklef och Huss, väpnade med anden och
ordet och väckande härar af troende. Intet heligt kan vara
fruktlöst och dessas strid var det icke heller, men huru mycket
de beredde, hvilka offer måste ske för Guds rike, hvad
oheligt eller ofullkomligt i deras sak fördröjde segern, kan mera
anas än bestämmas, och förklarar, hvad himmelen fordrar af
sina stridsmän. Att man mot andar ej lyckligt strider med
svärd, insågs af många i alla tider, men att man mot
hjer-tats andar intet förmår med blotta förståndets, icke en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
