Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nekadt att åt en idé af djup och sann betydelse gifva eller
återgifva ett försjunket namn. Innebär snillets gåfva ett högt
uppdrag; är ordett ett dess medel, medgifvande en gränslös
utveckling; är konsten en ädel makt; så måste ock det talande
snillets konst vara hög nog att blifva föremål för den heligaste
vård. Men finnes ett ord, som betecknar på en gång denna
konst och dessa skatter, så är det vitterheten; finnes det ej, så
står oss intet närmare, om ej ett nytt skall skapas.
För det vetande, som hos alla är gemensamt och dock
högre än snillet, för tron, är i dennas grundbesittning,
Guda-begreppet, så väl tillvaron af en fullkomlighetens verld gifven
— en verld, den må för ändlighetens tanke bryta sig i
begreppen af sanningens, af skönhetens, af helighetens — som
möjligheten af menniskoslägtets allt mer utvecklade förhållande
till denna verld, i hvars särskilta uppenbarelse-former det
förunnades åt mensklige andar, individer, att djupare blicka in,
och hvilka i och med denna begåfning fingo uppdraget att vara
medlare för slägtets uppfattning af denna fullkomliga verld. I
snillets ursprungliga väsende, sinnet för det fullkomliga, är
ock dess härledda kraft, den frambringande, egentligen gifven.
Det förra, såsom gudomlig gåfva, måste vara sant och således
hos alla begåfvade i grundvilkoren ett, ehuru vexlande i
riktning och grad; den andra skall, af samma grund, lyda ofelbara
och således samma grundlagar, ehuru snillet, då det i känslan af
sin höghet och sällsynthet, förkastar det för högmodet föga
smickrande förmynderskapet af en ännu högre kraft, hvilken, såsom
helighetens ombud, sattes till väktare öfver all mensklig gåfva
och handling, blir på förderfvets väg lika mäktigt, som eljest
välsignelserikt. Samma grundlagar lyder det, till hvilka af
gåfvorna bestämda fält det må vända sig. Då nu ordet ensamt
af alla band mellan urbildsverlden och menniskoanden, talar
till dennas begge fattningsorganer, känslan och begreppet, sä
följer, af hvilken oändligt högsta vigt de sanna lagar äro, af
hvilka detta regeras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
