Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tfdessa tider uppkommet är, rättas.» En högsta domstol,
förnuftets, bör alltid erkännas. a Jag går intet gerna ifrå de
agamla; men när jag ser, att de, som nu dagligen träda allt
«mer och mer ifrån dem, hafva der skäl till, så lemnar ock
«jag de gamla. Ty skäl och besked är det gamlaste och varar
«så länge någon menniska är till; och när det får råda,
arbe-otar det, ehvad det lider, sig igenom, och behåller segren och
apriset. När vi äre döde, lefver förnuftet, som ransakar,
döm-«mer, vinner, och hvad skäligit är behåller och försvarar.»
Till det moderna skrifsättets lyten höra i synnerhet
vidlyftighet och oklarhet. «Då Herren gaf ut sin lag, hvarmed Han
a ville styra och regera hela verldena, så voro buden och
för-«buden korta och mäkta betydande. Sammalunda när Christus
alärde oss bedja, så voro bönerna korta. Men nu, när någon
alag och stadga utkommer genom skrifvarens hand, skall man
ase meningen hela sidan och bladet igenom med fast mång
aord vidlöftigt utdragas, att man ofta icke vet, hvar man skall
abegynna eller lyckta. Sammaledes nu i många böner.» Så
ock «ju tydeligare man kan tala och skrifva, ju bättre är det.
alnveckladt, krusigt och mörkt tal är tecken till inveckladt
asinne och krusadt hufvud, som icke är visst på saken, eller
otecken till ormstucket hufvud, der bryderi och griller inne äro.»
En till allt sig sträckande noggrannhet i tal och skrift
anbefalles: ainte just derföre, att jag och flera vilja så hafvat;
autan derföre, att språket vill så hafvat; derföre att språket
aropar och beder om hjelp och undsättning; derföre att hvar
aredlig, som unnar sitt fädernesland godt, vill så hafvat;
der-oföre att våra efterkommande vilja så hafvat; derföre att Gud,
asom oss ett så regelbundet och härligit språk gifvit hafver,
avill så hafvat.»
Äfven sin Svenska Grammatika inleder Svedberg med en
sinnrik bild. Han vill gå i sin faders, den idoge
bergsmannens fjät. Denne hade åter upptagit en sedan Gustaf den I.s
tid förfallen, men då rik grufva. En sådan grufva, nu
försummad och sammanstörtad, men i Gustafs tid af högt värde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
