Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oeh njutning, oftast hedrade med namn af fäderneslandets
fordringar — verkligen äro dess dyrkans högsta föremål, åt
hvilka rättfärdigheten och kärleken, de heliga band, som skulle
omsluta allt menniskans brödraslägte, ja, åt hvilka tron på ett
Guds rike och pligten att göra dess bud till lag för allt
samhälles lif, såsom offer villigt frambäras.
Och huru löna de sina dyrkare, dessa andra gudar P —
Väl vete vi, att det är den menskliga samhällighetens art, att
äfven mellan de onda och lågsinnade knyta ett band, som
någon gång låter den enskilde uppoffra sin fördel för det helas
syfte; men det naturligaste och rådande förhållandet är dock,
att ett samhälle, hvilket bekänner sjelfkärleken såsom sitt lifs
yttersta grund, måste hos en hvar af sina medlemmar
uppfostra och rättfärdiga samma handlingsgrund och derigenom
hafva väpnat dessa emot sig sjelf, så ofta en strid kan uppstå
mellan modrens och barnets fördel
Men såsom ibland menniskor ingen må söka en renan,
der ingen ren är, och likväl en alltbestämmande skilnad är
mellan dem, i hvilka naturlifvet ännu är allt, och dem, hvilka
låtit sig födas på nytt, som i sig upptagit den ande, hvilken
kämpar mot egenhetens begär, så är det ock mellan borgerliga
samhällen. Ville man ock förgäfves fråga efter ett folk, hvars
Gud Herren är, i hela vidden och djupet af denna värdighet,
så är dock ett stort svalg befäst mellan ett folk, som i hela
sin författning och sitt lif bekänner hedendomen — vare sig
med eller utan det vanhelgade namnet af christligt samhälle —
och det, inom hvilket, i lag och sed, i mening och anda, rörer
sig en mäktig känsla af det eviga, kämpande mot afgudarnes
välde.
Det är då icke genom christlighetens namn och yttre
skick, icke genom erkännandet af dessas behöflighet för ett
mål, hvilket dock vore annat än Christendomen sjelf, som ett
folk sannt bekänner Herren vara sin Gud. Om hvarje sådant
säger Han: «detta folket nalkas mig med sin mun och hedrar
mig med läpparna, men deras hjerta är långt ifrån mig.» Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
