Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säger således till folket såsom till menniskan: «gif mig ditt
h jer ta!» För folket, såsom för menniskan, står skrifvet: «Gud
är en ande, och de Honom tillbedja, skola tillbedja Honom i
anda och sanning.» Gud är en ande; derföre måste det sanna
tillbedjandet vara ett osinnligt, ett öfversinnligt. Det är icke
med munnen och läpparna; det är med lifvet. «Bevara ditt
hjerta, ty derutaf går lifvet.» Detta bud gäller hela folket så
väl som hvarje dess medlem. Men ett folks hjerta, hvad är
det, om ej hela dess beherrskande tänkesätt? Och detta
bevaras genom dess offentliga uppfostran, d. ä. ej blott genom
den omedelbara undervisningens christliga anda, utan genom
christligheten af alla lagar och bud, af alla omsorger för
allmänt väl, hvarigenom de styrande och vårdande så djupt, så
mäktigt inverka på det allmänna tänkesättet. Af hjertat, det
opånyttfödda, utgå onda tankar, och hvarje sätt, hvarpå ett
sådant sig uttalar, vore det ock i ett munnens annalkande till
Gud, en läpparnas heder, blir en hädelse mot den Helige.
Men det lif9 som af det rena hjertat utgår, vore det ock stumt
såsom skapelsens lydnad för Guds eviga lagar, blir ett
tillbedjande i anda och sanning. — Blott då kan ett sådant äga
rum, när ett folks handlingar ej utgå från förutsättandet, att
dess eget väl är dess högsta lag, utan Guds — d. ä.
sanningens, rättfårdighetens, kärlekens — allmänna Rike på
jorden; när det tror sig så bäst befordra äfven sitt högsta väl,
ja, är förvissadt, att om äfven de största timliga faror och
förluster skulle blifva den närmaste följden af ett sådant
handlingssätt, ett folk, ej mindre än den enskilde, har pligten att
kämpa, och således äfven, om Gud så bjuder, att falla för
det evigas seger.
Är det ej grund villfarelsen i tidens samhälls lära och
8amhällslif — lika hos de på det gemensamma låga
tänkesättets fält dock mot hvarandra kämpande makter — att
sjelf-kärleken ej vore samma synd hos folket som hos menniskan?
I budet att oChristo skola böjas all knä» innehålles dock äfven
folkens gemensamma pligt att lefva för ett allmänt mensklig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
