Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sering och forskansning af Koms godtyckligaste Canones. Det
var således icke i den offentliga behandlingen af denna så
kallade Theologie — öfver hvars tomhet och smaklöshet han
sedan ofta skämtade — som han sökte eller kunde finna det,
som tillfredsställde hans rena och varma sanningskänsla. Det
var i kyrkofäderna och främst i Skriften sjelf, som han
forskande vann ett växande lju9. Manad, ledd och stödd, ej
blott af Reuchlin, men äfven af andra likasinnade, en Erasmus,
Stöffler, Alber, och andra, trängde han allt djupare in i
uppenbarelsens inre. Här ausåg han sig ännu beständigt blott såsom
lärjunge, emotstod således frestelsen att deltaga i Reuchlins
nu brinnande strid med Dominicanerna — ehuru med värma
fastad vid den förres så väl åsigter som person — men såsom
lärare egnande sig ännu endast åt filologien och såsom litterär
redaktör endast åt klassikerna, och inom denna forsknings
områden redan så vidtberömd, att kallelser till upphöjda
lärareplatser honom från åtskilliga håll erbjödos. En sådan från
Leipzig och tvenne från Ingolstadt hade han afslagit, då han
på Reuchlins tillstyrkande, och väl äfven dragen af det nya
uppgående ljuset, emottog den, i hvilken churfursten af Sachsen
inbjöd honom att blifva L. græcæ professor vid det nystiftade,
men redan genom Luther allas blickar fängslande
Universitetet i Wittenberg, denna kallelse som blef af så djup betydelse
ej blott för honom sjelf men för christenheten.
Det var på hösten (den 25 Aug.) 1518, som han inträdde
på den plats, som blef hans hela lifstids arbetsfält. Redan
hans anträdestal «de corrigendis Adolescentiæ studiis» var af
hänförande verkan: han uttalade redan i detta ämne sin
öf-vertygelse om behofvet af den reformation, som var vilkoret
för den högre: behofvet af en ny, renare ande i den
vetenskapliga forskningen, och sin åtrå att en sådan väckelse främja.
Antydd var ock den föreställningen, att denna reformation icke
var slutmålet, att den var sjelf blott medlet för fullbordandet
af den större, den redan begynda, af hvars gryning tjusad
Melanchton kom, att åt den, såsom den högsta, offra sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
