Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liga ting, hvilken dock från ingen var mer fjerran, än från
honom.
Och i den sednare frågan — om äfven medgifvas bör,
och detta ingalunda till hans förklenande, att hans
ursprungligen stränga Augustinism betydligen mildrats — hvilken af oss
skulle nu, med en klarnad insigt i dåvarande striders grund
och art, beskylla eller misstänka Melanchton att i den
mensk-liga förmågans förhållande till den gudomliga nåden hafva
hyllat eller hyst ett begrepp, som gjorde ett intrång på dennas
höga allverksamhet i omvändelsen, hafva åt menniskans goda
gemingar tillskrifvit en annan värdighet, än den att vara de
nödvändiga frukterna af den med frihet mottagna gudomliga
lifsprincipen?
Men det var ej ensamt dessa och öfriga inbördes strider
mellan det befriade Ordets bekännare, som förbittrade hans
lef-nadsafton — och äfven detta vida mindre genom denna
bitterhet och de oförrätter, som derunder rigtades mot honom
sjelf, än genom det försvagande mot den starke fienden,
hvilket af dessa inre söndringar verkades. Det var tillika den
tillväxt i positiv makt hos denna fiende, hvilken redan lät
ana en ännu mer hotande framtid. — Lyckligare än
Melanchton, hade Luther förskonats att upplefva det mäktiga
framträdandet af den här, den Orden, hvilken väl redan då var stiftad
och af den heliga stolen bekräftad, men om hvars blifvande
allmakt denna sjelf ej hade någon aning, denna makt, som
skulle snart under sin träldom tvinga det Rom, till hvars slaf
den sig erbjöd.
Till hvilket totalomdöme om Melanchton och om
församlingens skuld till hans minne berättigar oss, tvingar oss, den
omfattande, samvetsgranna betraktelsen af hans lif? — Hvad
ville han? och hvad vann han?
Af öfvertygelsen om de tvenne vår Bekännelses
grundsatser» dem vetenskapen benämner den formella och den
materiella — erkännandet af Ordet såsom högsta och ensamma
källa till helig kunskap, och af tron, såsom rättfärdiggörelsens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
