Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då tron, 9åsom subjektivitet för Guds uppenbarelse, icke stå
under samma kategori — om ock den skilnad skulle vara
mellan snillets och trons medföddhet, att den sednare vore en
skänk i den födelse, som kallas den nya? —Dessa, sig sjelfva
besvarande, frågor höra ganska egentligen till ämnet, såvida
det är i kyrkan, som den gudomliga principen, dels
omedelbart, dels på nytt objektiviserad i de troendes lif, har sin
verksamhet, och således sin manifestation i kyrkans historia.
Förutsättandet af den i nyss utvecklade bemärkelse
theo-logiska karakteren hos en kyrkohistoricus upphäfver således
icke billigheten eller ens nödvändigheten af andra frågor: till
hvad del och på hvad sätt kunna och skola vetenskaplighetens
och all historias allmänna fordringar i den så betraktade
kyrkohistoriens behandling uppfyllas? Hvilka äro de nödiga
inlednings- och hjelpvetenskaperna? Hvilka blifva de egentliga
källorna? det kritiska förfarandet? den systematiska methoden?
o. s. v. Här erkännes riktigheten af de vanligast stadgade
reglor. Således yrkas äfven här en nödig bekantskap med den
politiska, med kulturens, filosofiens och litteraturens historia, i
synnerhet hos de christna folken, specielt med den
Ecclesiasti-ska Chronologien, Geografien, Statistiken och Diplomatiken.
Såsom källor betraktas, enligt vanan, såväl de offentliga
urkunderna, Acta Conciliorum, Bullarier o. s. v., som enskilda
ursprungliga anteckningar af hvad sig i församlingen märkeligt
tilldragit, äfvensom allt, hvad under namn af christna
monumenter förstås. — Likväl blifva dessa vigtiga ofta i en helt
annan ordning och i synnerhet i en annan grad. Det, som
efter den mer empiriska åsigten är ändamål, blir efter den mer
andliga åter endast medel, och det, som efter den förra var
ett ur källorna hämtadt kyrkohistoriskt verk, blir efter den
logiken vill förgäfves försäkra, att han blott är en af väktarena i
vishetens tempel — han Ær ej tala till punkt, utan m&ste, nolens volens,
emottaga gudomlig dyrkan. Men denna dyrkan omvexlar, likasom hos
ätskillige ochristne, med misshandling, när Guden ej vill uppfylla det
begärda med godo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
