- Project Runeberg -  Chr. Er. Fahlcrantz' Samlade skrifter / Band 6. Afhandlingar i vetenskapliga, kyrkliga och vittra ämnen /
37

(1863-1866) [MARC] Author: Erik Fahlcrantz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sednare endast källa och det ofta mindre, än de förra. De
hittills och med rätta s. k. bäste historici upphöra att vara
egentliga historici. Ord, och således skrifter, äro äfven
handlingar. Sjelfva den ande, hvaraf en författare visar sig
upp-fyld och ledd, blir ofta ett innehållsrikare vittnesbörd, än de
facta han framställer. Kritiken öfver källornas äkthet,
integritet och trovärdighet, med sina konjektural-hjelptroppar,
förblif-ver i hela sin helgd. Det partiska interesset för en viss
kyrko-åsigt afstyrkes lika nitiskt. — Yi påstå blott, att man icke
derföre är vid målet, ja till och med att man genom sin
förmenta fördomsfrihet, så ofta man t. ex. ger detta namn just åt
sin fördom emot det religiösa betraktelsesättet, kan komma
mycket vilse.

Men längre kunna lagarne icke bestämmas. Likasom
poe-tiken ej gör anspråk att skapa skalder, utan, med vördnad för
snillet, stannar vid det formella, så kan ej heller för det
theo-logiska faltets bearbetning gifvas mer än anvisningar, som röra
det yttre. Det egentliga måste öfverlåtas åt författarnes väckta
och sjelfständiga blick, under önskan att ingen måtte, och
minst i denna punkt, misstaga sig om sin kallelse, ty en
pseu-do-mystisk historia vore möjligen farligare än hvarje annan
skef behandling af henne*), i samma mån som allt obehörigt

*) De oriktiga begreppen och behandlingssätten af kyrkohistorien
måste tydligen i det hela vara bestämda af sjelfva variationerna i
begreppet om kyrkan, ehurn den totala principlöshetens spår icke heller äro
ovanliga. Så skulle man kunna anmärka en pseudo-katolisk behandling, en
pseudo-rationalistisk, en pseudo-politisk o. s. v. Hvarderas karakter förstås
af sig sjelf, och har gifvit sig tillkänna genom tillräckliga prof. Af mera
intresse vore dock att betrakta sjelfva dessa falska riktningars objektiva
historia. Tagna i sin ursprungliga betydelse hafva vissa riktningar
fullkomlig religiositet, hvilkas namn sedan, liksom kyrkans eget, blifvit
obehörigt usurperade. De äro i denna renhet endast egenskaper hos kyrkan,
frlriijftfl i begreppet men ej i saken, och deras historia sammansmälter
således med hennes. Så är t. ex. katolicismen den i Uppenbarelsen
verkande principens riktning att blifva universell, intensift och extensift;
protestantismen, dess riktning att motstå och tillintetgöra allt, som utifrån

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:17:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fcesamlade/6/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free