Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man 8kuUe här på vetenskapens väg gå blott offensivt till väga
och visa den pura rationalismens grundlöshet. Man skulle
således såsom vetenskapligt positiv theolog åtnöja sig med att
skrifva eller tala blott för dem, som redan hunnit inom
erfarenhetens forgård. Då behöfde man ej, såsom nu oftast är
fallet, känna sig theologisera för helt olika receptiviteter, och
således förföras att vackla mellan synpunkter, så att resultatet
blir det kända belätet, hvars gyllene hufvud äfven föll till
jorden, och hvars sköna form sammanstörtade, emedan fotterna
voro «somt jern och somt ler.»
Hvarje vetenskap är detta icke genom sina objekter, utan
endast genom den filosofiska betraktelsen af dem. Denna
betraktelse in poten tia är resultatet af det genom natur rikaste
samt genom mensklig och gudomlig uppfostran högst utbildade
menskliga förnufts fulländade trohet. Såsom factum åter är
hvarje vetenskapligt system resultatet af den sig alltid på grad
befinnande och sålunda begränsade subjektiviteten hos
vetenskapsmannen.
Frågan: hvad vetenskapen kan vara för kyrkan, bör
således upplösas i frågorna: hvad filosofien sjelf och hvad dess
användande på uppenbarelsen kan vara för henne (således
såsom vetenskap och såsom vetenskaplig method).
Filosofien såsom vetenskap tager det gifna urmedvetandet
till objekt. Det är all vetenskaplighets normal- eller
experi-mentalfält. Det är en palæstra före de verkliga bragderna.
Antagandet af en ethisk urprincip, som bestämmer vårt
tänkandes art, och äfven dess kraft (men hvars indemonstra-,
bilitet ligger i sakens natur och troligen sjelf är en
demonstration för nulliteten af det naturligas påstådda autonomi) —
har till följd, att distinktionen mellan rationalism och
suprana-turalism icke uteslutande beträffar theologien, utan bestämmer
arten af allt tänkande, och således framför allt den egentliga
filosofien; att denna utgående från den förra punkten syftar
emot det fulla ljusets rike och stiftar ett eget, ej blott
inskränkt, men i sitt revolutionära förhållande tillika finaliter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
