Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heten! Allt, hvad dödlige förmå, är att gifva väckelse åt
«denna djupa känsla af sannt och rätt, godt och ädelt», om
hvilken Kellgren säger, att «ora hon ej är snillet, är hon fröet
dertill». De kunna det genom egen hyllning åt allt stort och
ädelt, i sanning ingen ringa makt och kallelse. Akademien,
såsom bildningsanstalt, kan ej komma högre än att fram*
kalla och till utveckling befordra måttliga anlag. En föga
storartad befattning; ty hvad gagn har menskligheten af
skickliga versdiktare? Af skickliga prosaister kan åtminstone Staten
hafva nytta. Men ingen Tegnér, inga verkliga skalder äro
hennes verk. Hon kan, såsom vi andra, blott beundrande
åskåda, huru »stark ström med egna vågor går genom
hafvet». Men i uppdraget att, genom hyllning åt allt stort
och ädelt i Svenska minnen, hos alla för sådan väckelse
receptiva framkalla den fruktbärande enthusiasmen, fick
Akademien sin skönaste, en i sanning stor makt och kallelse. Och
detta uppdrag gäller nu icke endast minnet, icke endast
forntida storhet. I föreskriften rörande det af kon. Carl Johan
stiftade pris fick Akademien det storartade kallet att äfven
bland de lefvande välja föremålen för denna hyllning. Skulle
ej lyckligast varit, om Akademien i afseende på allt vittert
författareskap fått samma rättighet eller uppdrag att sjelf
uppsöka och uppmuntra de verkligt högre anlagen, hvilkas
stämpel merendels är något helt annat, än det sjelfförtroende,
som söker att bemärkas och belönas och som framkallar denna
flod af ej blott svaga produkter, men af de eländigaste, hvaraf
Akademien stundom ända till öfversvämning hemsökes, under
den icke mindre ledsamma känslan att nödgas till vittra
slöjder förleda så* mången, hvilken till helt andra haft de
afgjor-daste anlag.
Dock den anmärkning, som egentligen antydes i titeln å
denna uppsats, angår Akademiens valspråk. Detta är väl icke
någonting så likgiltigt, som mången lärer anse det. Det var
kanske ganska indifferent, att hon fick ett sådant; men då hon
Fahlcrantz* saml. Skrifter. VI. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
