Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En vacker stund helt visst. Hvad det är sällt,
Hvad det är präktigt, att ur djupa skuggan,
Inunder palmeskogens äreportar,
Och öfver fjärilkyssta rosors förgrund,
Se nedåt i den solbeglänsta dalen
Hur Sihon gungar fram emellan vinberg.
Hans bräddar af olivegårdar kransas,
Der tält framblicka, röda, hvita, blåa,
På floden båtar hvimla, röda, gyllne;
O lif, o sommar! Alla väsen spritta
Som droppar i ett enda hänryckt hjerta.
Och ofvan Sihons vinberg och oliver
Stå kungastadens hundra torn och borgar,
Försmältande till ett, en praktfull brud
Med kronan, kungaslottet Stolta krona!
Hur många kronor nu i dig församlas,
Och mellan alla dem skall bruden välja;
Men bruden glömmer ju, att solen sjunker. —
Nu går jag in i mörkret; sol, farväl!
Farväl mitt Adna! när jag återkommer
Är allt förändradt, kanske vackrare;
Vår Herre målar skymning skön som dag
Och ofta mycket, mycket skönare. —
Hu! det är svart som natt och graf derinne;
Blott granna fläckar hvimla än för ögat,
Luftvålnader af slottet och af sol’n
Som leda ej, men villa. Hvar är vägen?
Jag går på Guds försyn tills blicken klarnar.
Besynnerligt hur dessa fläckar skifta
Till färg och former. Nu de likna lejon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
