Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När dit man hunnit, må naturen gerna
Sitt välde öfver anden återtaga,
Besegrande de många moln af fordom,
De lemningar af skumma seklers vanor,
Som än i hjertats djup rebelliskt strida
Emot den vänliga naturens bud.
Man ger dem namn, som nu högtidligt klinga,
Men skola då med stilla löje höras.
Ty kärlek, vänskap, aktning, tro, förtröstan,
Besignation, och annat af den sorten,
Hvem nekar väl bland vördade publiken,
Att dessa namn än höras med respekt?
Den skall så småningom sig moderera,
Och man skall se, att det var vinst, ej mistning.
Jag såg — vår segers första form och vilkor —
All kommunikation otroligt lättad:
Ej blott ett jernvägsnät kring hela jorden,
Men ångans kraft så lyckligt kondenserad
Och applicerad, att man här i Stockholm
Sitt kaffe tog; gaf, efter frukosten,
En blick åt Chamouny; steg i Gibraltar
Om bord, tog middag i Bio Janeiro;
Såg, kl. 6, tillbaks, hur solen sjönk
Ned öfver Hoppets udde; tog sitt thé
I Indien, sitt nattlogis i China. —■
Dock följde man ej alltid jordens yta,
Ej heller hafvets: högt i athmosferen
Med lika snabbhet flögo luftens skepp. —
Jag såg hur Öster, Vester, Norr och Söder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
