Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På några timmar bytte sina skatter. —
Jag såg, hur genom jordens innandömen
Metallens trådar ledde bernstensgnistan;
Hur älskarn på elektriska klaveret
Här spelte sina känslor, älskarinnan
Bland antipoderna dem hänryckt läste
Och gaf i nästa nu sitt hjertas svar. —
Jag såg slagrutan punktligt visa vägen
Till gulds och diamanters djupa skatter;
Såg bergverkskonsten spränga fjäll och alper
Och i ett huj sig skatterna tillegna,
Dock blott för ro skull — ty hvartill nu bergsbruk,
Då makt att göra guld och diamanter
Ej mer är diktens, men kemiens besittning!
Och nu, med dessa praktmaterialier,
Och stödd af mekanikens jätteframsteg,
Som lyfter berg och transporterar städer,
Man tänke sig arkitekturens skick:
Hur medlidsamt man blickar ned på småting
Från fordna dar, på Colisén, Sankt Peter,
På pyramiderna och annat lekverk. —
Men till kemien åter! Såg jag icke,
Hur luft och jordmån den förädla mäktat
Och skänka Indiens klimat åt Lappland;
Och mötte någon svårighet, så blåstes
En glaskupol vidt öfver hela nejden,
Och under denna skapte man sitt Eden,
Med rik vegetation från sjelfvald zon. —
Jag såg optiken slipa sina glas
Så underbart, att re’n åt Månens folk
Fahlcrantz’ saml. Skrifter. VII. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
