Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rramarbas (återkommer).
Det var för sent. — Er starka klagan säkert
Gett honom fnys. (Visar åt fönstret.) Der far han — sjöledes.
DIDO.
Nå så må hämnden följa dig ditöfver,
På stranden möta dig och fläta der
Af alla kustens viden idel korgar! (Med stigande yrsel.)
Hvar är jag? Jag är sjuk — jag har haft feber.
Det är en lycklig sjukdom — ack, man yrar
Så ljufligt, så poetiskt. Jag var rik,
Man strödde guld der jag på gatan framgick;
En liten gud var då min vackra docka,
En liten fan till gud. Som talisman
Han hängde här (med handen på hjertat). Då var här godt
och ljuft:
Men när han dog, då var hans sista ord:
«Der borta bor min efterträdare!
«Så fast som mig i hjertat honom tryck,
«Ty ingen annan fylla kan min plats.»
Det var hans sista ord och måste lydas.
(Hon framtar dolken.)
Du ar ej skön som han, men redligare. (Hon sticker sig.)
Hvad? äfven den operation var fåfäng.
Det onda är då af den värsta arten.
Det heter: «hvad ej läkemedel botar,
«Det botar jernet; hvad ej jemet helar,
«Det helar elden — Holz und Feuer, Furien!
(Tärnorna bygga bålet.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
