Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Slottsbacken, Strömmen och Skeppsholmen (allt obekanta
storheter) bli synliga. Nu vid 2:a Vågstyckets inträde få vi
ytterligare skildring af scenen, nemligen att det är «en gryende
Onsdags- (!) morgon i slutet af Maj, att längst till venster,
midtemot Embetshuset, skymta massor af kungaslottet, att
Venus strålar österut öfver Djurgården (?), och södra bergen (?)
komma i dagen, att tuppen på S:t Cathrina (?) glimmar till, i
det han hastigt för en morgonvind vänder näbben åt
Österlandet, samt att stadens lefvande tuppar börja att täfla med
brandvakterna och vinna till slut.»
Jag frågar ännu en gång, kan detta vara Trapezunt?
Ar icke här, och eljest ofta, hvad man kunde kalla en
ana-topism, sannerligen i full öfverensstämmelse med de eviga
anachronismerna? Förf. är conseqvent åtminstone i en
sak, nemligen i den oupphörliga inconseqvensen.
EN ALLMÄN RÖST (afSides).
Skulle ej sådant möjligen vara förhållandet med hr
Kanslirådet Japhet sjelf?
japhet (fortfar).
Nu få vi se ett fönster öppnas i det der Embetshuset,
och detta af den blifvande hjelten sjelf, som i en lång och
grann monolog för Venus omtalar sina kärleks- och
högmodsdrömmar, inledande denna bikt med en extrasuck, så lydande:
«Hela vida verlden villigt hvilar,
Blott från Peter Persson Bergström ilar
Natten, utan att en blund ha skänkt,
Endast nya pilar;
Bedan hviftar Eos rosenvingen
Öfver hafvet, öfver jorderingen;
Men hvi Peter vakat, hvad han tänkt,
O, det drömde ingen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
