Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kan han sjelf det säga? O hur gerna
Dig han hviskat det, du gyllne tärna,
Som bland drömmar vakat, liksom han,
Milda älskogsstjerna!
Blid mot alla, blott för honom sluten;
Ingen tjusningstår af dig blef gjuten
I hans hjerta; aldrig än han fann
Gyllene minuten.
Gyllene minut! då Amor tänder
Lifvets sol, och bönens sträckta händer
Fatta diamanten, som ur skyn
Skattens herre sänder.
Hvad är lifvet? Drömma, vakna, lida,
Se er, gäckande sekunder! skrida
Såsom år, och ropa, då I flyn:
Hoppas och förbida!»
Jag ville ej genast afbryta den ethersvindlande
morgonsucken med att anmärka, hvad som i alla fall ej kunnat undgå
att såra eder smak, jag menar hjeltens ohyggligt prosaiska
namn. Man måste känna sig bunden af strängt historiska
grunder, för att, isynnerhet i ett i det hela så fantastiskt
stycke, tillåta sig dylikt. — Men fortsättom! I den följande,
något mindre himmelanfäktande reciten om sin drömverld,
säger Peter till denna:
«Är du en skapelse af högmod endast,
Då, rik på ärans och på maktens tecken,
Du kring den arma ynglingen dig sluter?
Väl höjde sig från barndomen hans tanke
Fahlcrantz’ saml. Skrifter. VII. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
