Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glägtad genius hade denne herrskare snart upptäckt vår Peters
höga kallelse och gjort honom så väl till sin medarbetare i
ffAllmänna Journalen» (?), som äfven till sin personlige
sällska-pare under egna sömnlösa nätter. Men snillets sålunda väckta
medvetande stegrade ännu mer vår unge hjeltes lust att i vida
verlden uppsöka den herrlighet, hvars bilder fyllde hans vaka
och isynnerhet hans profetiska drömmar. Då — d. v. s. nu,
omedelbart efter den der monologen — anländer till den
anonyma staden en af de Armeniska ambassadörerna (den
uppgående solen har redan en stund purprat och rosenfärgat de
nal-kande seglen). Här följer nu en stor scene af landningen och
af proklamationen, med extas åhörd äfven af Peter och hos
honom ytterligare uppdrifvande äfventyrarelusten.
Häraf upptages nu 2:a Vågstycket.— I det 3:e är
skådeplatsen densamma, blott med någon ytterligare dragning åt
höger, så att i midten deraf Lotteritribunen och den derstädes
pågående Onsdagliga veckooperationen blir synlig. Nu förstå
vi denna redan förut omtalade noggranna tidsbestämning, här
så mycket öfverfiödigare, som vi hoppas, att i den der
anonyma staden, såsom numera af alla visa regeringar, det der
förföriska lotteriväsendet är afskaffadt. Emellertid tyckes denna
scen enkom anbragt för att ge ett begrepp om Peters
storsinthet, i det att han, på hvars lottsedel alla de utkommande
numrorna befinnas, bortskänker denna åt den mö, som hittills
varit hans blygsamma lågas föremål, mén nu offras åt de högre
aningar, dem stunden drifvit till kulmination.
Öfver hufvud märker man, att från och med hjeltens
personliga uppträdande ingår äfven i Sagans behandling en ny
karakter, en tvefald. Man ser nu hos vår förf. samma fel, som
äfven hos större sagodramaturger anmärkts, en mycket
othea-tralisk benägenhet for allegorien, en otidig blandning och
om-vexling af reflexion och poesi, den förra dock för litet
filosofisk, den sednare deremot för mycket. Vi vilja hvarken att
det yppiga poetiska hullet skall alldeles osynliggöra det gömda
tankesystemet eller att dettas refben skola alltför tydligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
