Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ser jag ej här den frun, den fröken, den grefvinnan,
Som var så oskattbar — så utantill som innan —
Ha vi ej mötts på Courn? — i Cerclen? — då och då?
Besinnen Er, mes dames! — Det måtte vara så.
HÖNORNA.
Jag hos mig vakna tror en mängd reminiscenser
Af baler, operor, af grefvar, excellenser;
Men allting så konfyst, så dunkelt och så matt,
Att jag ibland vill tro, ibland vill tvifla, att —
HEIMDAL.
Kanske jag stärka kan ert minne, mina sköna! —
"Ni sen i fonden der vår sol, liksom en höna
Med sina kycklingar, planeterna, omkring,
Som pallra, enkelt nog, alltjemt i ring, i ring.
Om Ni åt höger nu täcks vrida edra halsar,
I observeren en, som der helt solo valsar,
Hon heter på vårt språk «la terre», är något platt
1 begge ändarna och hälften gömd i natt.
Hon har sitt luftblå haf, de silfverhvita bergen,
Men eljest är hon mörk och gråaktig till färgen:
Det är mitt moderland och äges af min ätt,
Som dock mångfaldigt skiljs till språk och lefnadssätt.
HÖNORNA.
Hvad är för ränder der uti fysionomin?
’ HEIMDAL.
Det skall jag säga straxt: det är geografin —
Meridianers nät, som håller allt tillhopa
Och har sin hufvudknut der högst uti Europa.
De smärre ringarna, som löpa utanpå,
Fahlcrantz’ saml. Skrifter. VIL 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
