Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De heta väderstreck, vändkretsar, eller så.
Den breda gördeln der, kring jordens medja dragen,
Æqvator kallas den och håller varmt om magen.
Det breda land, som vi näst under gördeln se,
Benämnes Afrika, bebodt af sötare.
Till höger, längre upp, ses en orimlig sträcka
Af öar, berg och land, dels ruskiga, dels täcka,
Tillsammans Asien den kallas, om jag mins,
Och är båd’ äldst och störst af alla land, som fins.
Der bo Chineserna, de qvickaste man känner,
Sann bildnings äkta barn och konstens första vänner.
Vid venstra hörnet der ett litet land vi se:
Europa, dock till vigt förnämst af alla tre.
Som mö en gudatjur hon bragt i kärlekskoller
Och såsom ver ld sd el än sin skönhet hon behåller.
Från kronan, Portugal, en tuppkam blott i stort,
Till hennes fotabjäll, den Ottomanska port,
Hvad blomstring och behag för kännarns blick sig röjer!
Dess näsa huru Spanskt, hur Franskt dess barm sig höjer!
Hur fladdrar Skandien, af hennes släp en flik!
Och hennes högra arm, en suktad stöfvel lik,
Utdelte kronor först åt hela j or dekretsen,
Till slut åt himlen ock. — Sen I ej der, på spetsen
Utaf ett sjudelt berg, hvar gamla Roma står,
Med minnets lager strödd i glesa silfverhår!
Hur stolt var hon ej förr! Hur ropte hon till folken,
Som ej dess fotter kysst: «Välj bojan eller dolken!»
Då var det tupp nation (jag läst det på latin),
Som den förmätna sänkt till jemmerlig ruin;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
